Sollefteå

Den blomstertid nu är här!

Skolavslutning och sommarlov. 

Få ord klingar ljuvligare i mina öron. De ger inre bilder av blommiga sommarklänningar, nystrukna skjortor och ”Den blomstertid nu kommer” i 12 olika tonarter genom färska framtandsgluggar. Fullständigt oemotståndligt. 

Oavsett min egen ålder har dagen för skolavslutningen alltid varit en av årets bästa dagar. Med fem egna barn får jag årligen lyckan att vara med på en mängd avslutningar och den pirrande obeskrivliga känslan av lycka som första sommarlovsdagen ger. Och jag slungas förstås omedelbart tillbaka till egna skolavslutningar för ett halv liv sedan. Pirret i magen när jag i tredje klass rusade ut från skolan en solig junidag 1976 och mamma och pappa hade bilen packad för en fyra veckor lång vistelse i vår släktgård i Småland, en vistelse full av bad, sommarlekar, kräftfiske i mörka vatten, stora svarta sniglar längs skumma småländska skogsstigar och läskiga historier om vems steg som hördes från släktgårdens stängda vind om nätterna.

Eller skolavslutningen i nian en junidag 1982, då klassen gemensamt åkte iväg till Granvågsniporna vid Ångermanälvens strand där vi tältade, grillade korv, hånglade, och där Carina lärde mig att röka så att jag trodde att jag skulle hosta upp lungorna.  Sedan dess har jag aldrig rökt. Tack Carina.

Eller varför inte studenten 1985. Fy fan vad jag var bra! På den tiden handlade det mycket om innovativa hemtransporter av de nybakade studenterna från stadsparken, och för min transport hade man fixat en häst från ridskolan som de prompt skulle ha mig att rida på. Hästen var stor som en husvagn, hette Pompe och var enligt uppgift ridskolans timidaste kuse. Jag fick en blå slalomhjälm på huvudet och hjälptes upp på Pompe som omedelbart började hoppa och sparka bakut, och vips flög den nybakade studenten av och damp i marken och fick stadsparkens grönska över hela den vita, axelvaddsförsedda 80-talskostymen. I den grön-vita kulören kalasade jag sedan natten lång med studentkamraterna, och inte förrän klockan sex på morgonen kom jag vandrande mot föräldrahemmet med aningen ovala skosulor skor i den ljumma juninatten. Ur brevlådan sticker lokaltidningen fram. Jag nappar åt mig den och ställer in skärpan på en stor bild på förstasidan. Det är jag själv som sitter på Pompe i Stadsparken ett antal timmar tidigare, och rubriken lyder: 

”Plugghästar lämnade skolan”.